Intravenös

Intravenös betyder att något tillförs kroppen via en ven eller att en behandling sker genom venösa ingångar. Termen används inom medicin för intravenös vätske- eller läkemedelsadministration. Behandling kan ges som bolusinjektion direkt i en ven (IV push) eller som kontinuerlig infusion via infusionpump. Vid längre behandling används ofta central venös access, till exempel en central venös kateter eller en port (port-a-cath), medan perifera infarter placeras i mindre vener i armen eller handen.

Indikationer innefattar rehydrering och upprätthållande av vätskebalans, snabb verkan av läkemedel, anestesi och bilddiagnostik med kontrastmedel, samt näringsstöd vid längre vårdbehov (total parenteral nutrition). Infusioner används också i akutsjukvård och operationsmiljö samt i hemvård när rätt stöd och teknik finns tillgängligt.

Säkerhet och risker: intravenös behandling kräver aseptisk teknik och noggrann övervakning. Vanliga komplikationer inkluderar infektion vid katetern, infiltration där vätska läcker ut i vävnaden, flebit/flebbit (venös inflammation), venös trombos, luftemboli och övervätskning eller elektrolytstörningar vid felaktiga doser eller sammansättning av vätskan. Riskerna minimeras genom korrekt utbildning, regelbunden kontroll av infarten och noggrann övervakning av patienten och infusionen.

Historik: modern intravenös terapi utvecklades under 1800- och 1900-talen och har sedan blivit en standardmetod inom vården världen över.