Interferensfrihet

Interferensfrihet är ett begrepp inom elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) som beskriver en enhets eller ett systems förmåga att fungera utan att orsaka eller utsättas för oacceptabla elektromagnetiska störningar. Begreppet används ofta för att sammanfatta både hur mycket störning en produkt avger och hur väl den tål yttre störningar.

I praktiken delas interferensfrihet ofta upp i två delar: emissionskontroll, det vill säga hur mycket störning apparaten avger till omgivningen, och immunitet, hur väl den tål externa störningar som elektromagnetiska fält, urladdningar eller störningar från andra apparater. Målet är att både emitterade och mottagna störningar ligger under fastställda gränser och att utrustningen fungerar tillförlitligt i olika miljöer.

Inom EU regleras interferensfrihet av EMC-direktivet och standarder som EN 55032 (störningar från multimediautrustning) och EN 55024 (immunitet hos informationsteknik- och kommunikationsutrustning). För tekniska produkter används även delar av EN 61000-serien, inklusive tester av radiated och conducted emissions samt immunitet mot exempelvis ESD och radiated immunity. Certifiering kan krävas av ett anmält organ för att produkten ska få säljas inom gemenskapsområdet.

För att uppnå interferensfrihet krävs god planering i designen: korrekt jordning och avskärmning, filtrering av inkommande strömförsörjning, separering av störkällor, och skydd mot statisk elektricitet. Under utvecklingen genomförs EMC-prövningar, normalt i steg från förstadie-försök till fullständiga tester, för att verifiera att produkten uppfyller gällande krav.

Att uppnå interferensfrihet är viktigt för säkerhet, driftsäkerhet och marknadstillträde, särskilt för medicinsk utrustning, fordon och industriell utrustning där störningar kan få allvarliga konsekvenser.