Inlandsfartyg

Inlandsfartyg är fartyg som är byggda och används för drift på inlandsvattendrag som floder, kanaler och insjöar. De är avsedda att verka på vattenvägar inom ett land eller över nationsgränser i regionala vattenvägnät, och inte för öppen kust- eller oceantrafik. Begreppet omfattar en bred uppsättning fartygstyper som används för olika ändamål inom inlandsvattendrafterna.

Inlandsfartyg används främst för godstransport av bulkvaror och byggmaterial, men även för passagerartrafik och färjetrafik samt för specialuppgifter som tugs, mudderfartyg och isläggningsfartyg. Typiska krav på design och konstruktion är lågt djupgående och god manövrerbarhet i trånga farleder och kanaler, ofta med särskilt anpassade skrov och utrustning för att klara av snäva svängar, slussar och varierande vattenstånd. Vissa fartyg är också utformade för vinterdrift i kallt klimat och kan ha utrustning för isförhållanden. Navigationsutrustning inkluderar AIS, radar och VHF, och besättningens behörighet följer nationella regler för inlandfartyg och internationella eller regionala bestämmelser där sådana finns.

Regelverk och certifiering sker i första hand genom nationell sjöfartsmyndighet, ofta med krav på fartygscertifikat, besättningens behörigheter och kontinuerlig säkerhetsbesiktning. Eftersom många inlandsvägar i Europa är sammanlänkade över gränser krävs ett visst samarbete och ömsesidiga erkännanden av certifikat och dokumentation.

Inlandsfartyg utgör en viktig del av transporterullar i Europas inre vattenvägnät och erbjuder ofta kostnadseffektiv och energieffektiv transport för massgods och varor över kortare avstånd.