Inbromsningsperiod

Inbromsningsperiod är den del av en inbromsningshändelse då fordonets hastighet minskar under själva bromsningen. Denna period börjar när bromskraften tillämpas och slutar när fordonets hastighet når ett uppnått målvärde, ofta noll eller ett specificerat lågt hastighetsvärde. Begreppet används inom fordonsdysign, trafiksäkerhet och bränsle- och prestandaanalyser för att beskriva hur snabbt ett fordon kan stanna efter bromsstart.

Beräkning och dimensionering av inbromsningsperioden kan göras med olika antaganden. Om bromsningen sker med konstant deceleration a, är den ungefärliga tiden t = v0 / a, där v0 är starthastigheten. Den tillryggalagda bromssträckan är s = v0^2 / (2a). Vid varierande deceleration krävs integration över bromsvektorn eller användning av data från bromssystem, däckgrip och vägunderlag. I praktiken varierar decelerationen beroende på faktorer som däckens mönster och skick, väg- och väderförhållanden, bromssystemets konstruktion (till exempel ABS) samt bilens massa.

Vanliga värden för personbilar ligger i spannet cirka 3 till 6 sekunder från 100 km/h till stopp på torra vägar, med deceleration ungefär 5 till 9 m/s^2. Vid våta eller frusna förhållanden och/eller dåligt grepp kan tidsperioden förlängas betydligt. Inbromsningsperioden utgör en del av den totala stoppsträckan, där stoppsträckan är summan av reaktionssträckan och inbromsningssträckan.

Metoder för mätning innefattar kördataloggning och hastighetsmätning under kontrollerade tester eller analys av bilens telemetri.