Ikonografi

Ikonografi är en disciplin inom konstvetenskapen som studerar bilders motiv, symboler och deras betydelse i olika kulturella sammanhang. Namnet kommer från grekiska eikon "bild" och graphia "skriva" och syftar till att identifiera vad en bild föreställer samt vilka konnotationer den bär. Inom konsthistorien används ikonografi för att tolka specifika ämnen som helgon, mytologiska gestalter eller allegorier och deras funktion i religion, politik eller vardagslivet. Begreppet står närmast ikonologi, som betonar bilders betydelse i kulturhistorisk kontext.

Området spänner över olika epoker och kulturer. Inom kristen ikonografi studeras ofta framställningar av Kristus, Jungfru Maria och helgon, samt bibliska scener; i antik konst analyseras mythologiska motiv och heroism; i senare konst uppmärksammas allegorier och nationella symboler. I modern tid används ikonografi även inom film, fotografi och reklam för att kommunicera tydliga budskap. Arkeologi och etnografi tillämpar ikonografiska metoder på symboler i artefakter och materiell kultur.

Metoderna inkluderar systematisk katalogisering av motiv i ikonografiska repertorier och klassifikationssystem som Iconclass, samt jämförande analys av bilders berättande, kontext och funktion. En central uppgift är att tolka bilder utifrån deras historiska och kulturella sammanhang och hur olika aktörer har bidragit till deras framställning och användning.

Ikonografi bidrar till förståelsen av hur bilder speglar tro, identitet och socialt minne. Exempel på centrala motiv är Kristus Pantokrator, Maria med barnet, martyrers attribut och allegoriska figurer som Tiden eller Själen. Genom sådana analyser kan forskare följa förändringar i teologi, konstnärlig stil och samhälleliga värderingar över tid.