Identitetskriser

Identitetskriser är perioder av intensiv självfrågasättning där en person upplever osäkerhet kring vem man är, vilka värderingar man står för och vilken roll man vill spela i samhället och i relationer. De kan uppstå när tidigare självbild inte längre känns sammanhängande eller när nya identiteter eller livsroller började ifrågasättas. En identitetskris är inte i sig en klinisk diagnos utan ett vanligt inslag i människans utveckling och kan leda till såväl psykisk stress som personlig tillväxt.

Orsakerna är varierande och kan kopplas till livshändelser såsom övergångar mellan åldrar (till exempel tonår till vuxenliv eller övergång till föräldraskap), flytt eller migration, förändringar i relationer, karriärbyten, samt frågor kring könsidentitet eller sexuellt uttryck. Kulturella och sociala sammanhang spelar också en betydande roll, liksom erfarenheter av trauman eller depression och ångest som kan försvåra en stabil självbild.

Teoretiskt har identitetsfrågor utvecklingskopplingar i tidigare psykologiska modeller. Eriksons teori identifierar identitet kontra rollförvirring som en nyckelas i ungdomsåren, medan Marcias identitetsstatusar beskriver hur människor utforskar och åtar sig värderingar och roller. Vidare ses identitetsarbete som en livslång process som kan pågå även under vuxen ålder.

Behandling och stöd fokuserar ofta på samtal och reflektion, identitetsutforskning och stöd i livsövergångar. Psykoterapeutiska metoder kan hjälpa till att stabilisera självbilden, stärka copingstrategier och främja anpassning till nya identiteter eller livssituationer. Målet är en mer sammanhållen och autentisk känsla av jaget.