Ickevattenbaserade

Ickevattenbaserade, eller icke-vattenbaserade, produkter är material där vatten inte fungerar som lösningsmedel utan organiska lösningsmedel används istället. Denna kategori används ofta i färger, lacker, tätningsmedel och tryckfärger där man vill uppnå särskilda egenskaper som bra vidhäftning och kemikalieresistens. Begreppet står i kontrast till vattenbaserade produkter som främst använder vatten som bärare.

Bindemedel i ickevattenbaserade produkter är vanligtvis alkyd-, oljebaserade, polyuretan- eller epoxyresiner. Lösningsmedlen inkluderar kolväten, speciella alkoholer och esterbaserade ämnen. Dessa system har generellt högre flyktiga organiska föreningar (VOC) än motsvarande vattenbaserade system.

Användningsområden inkluderar industriella färger och lacker, bil- och möbelindustrin, golvbeläggningar, metallbearbetning och vissa tryckfärger. På grund av deras kemikalieinnehåll kräver de ofta särskild ventilation, brandförebyggande åtgärder och särskild hantering av spill och avfall.

Fördelar är ofta stark vidhäftning på svårbehandlade ytor, snabb torktid och god kemikalieresistens. Nackdelarna är högre hälso- och miljöpåverkan, brandfarlighet, lukt och ofta mer komplex rengöring och avfallshantering jämfört med vattenbaserade alternativ.

Regelverk som styr användningen av ickevattenbaserade produkter inkluderar EU:s VOC-direktiv och nationell kemikaliethantering. I Sverige hanteras de enligt arbetsmiljö- och kemikalielagstiftning samt regler för märkning, riskbedömning och avfallshantering. Övergång till vattenbaserade alternativ pågår inom många segment av miljö- och hälsoskäl.