IPkodningen

IPkodningen är processen att koda och transportera information över nätverk med Internetprotokollet (IP). Data från applikationslagret delas upp i små enheter som kapslas in i IP-paket; varje paket innehåller en header med routing- och leveransinformation samt en payload som bär själva nyttan. Genom IP-förbindelsen kan paketen nå sin destination oberoende av rutt, vilket möjliggör skalbar kommunikation över världsomspännande nätverk.

IP-kodningen omfattar både IPv4 och IPv6. IPv4-paket har en 32-bitars header med fält som käll- och destinations-IP-adress, TTL (time to live) och protokoll. IPv6 förenklar och utökar headern medan den behåller grundläggande funktioner. Paketens payload kan vara TCP- eller UDP-segment, eller andra protokoll.

Fragmentering kan ske när paketets storlek överstiger nätets MTU. I vardagen används också tunnling och nätnamnsöversättning (NAT) som påverkar hur IP-kodningen upplevs i slutet. IP-kodning används i varje form av IP-baserad kommunikation, inklusive webbtrafik, e-post, strömning och realtidskommunikation.

Säkerhet: IP-headern skyddar normalt inte innehållet; kryptering hanteras vanligtvis av protokoll som IPsec eller transportskiktet (TLS/HTTPS) för konfidentialitet och integritet.

Standarder: Grundläggande principer regleras av IETF genom RFC:er såsom RFC 791 för IPv4 och RFC 8200 för IPv6, samt relaterade dokument för felhantering, säkerhet och kvalitetstjänst.

Se även: IPv4, IPv6, TCP, UDP, IPsec.