IPadressrymden

IP-adressrymden, eller IP-adressutrymmet, är den uppsättning av adresser som kan användas inom Internet Protocol-nätverk. Det finns två huvudsakliga versioner som används i dag: IPv4 och IPv6. IPv4 bygger på 32-bitars adresser och har en total adressrymd på 2^32, cirka 4,29 miljarder unika adresser. Eftersom antalet möjliga IPv4-adresser är begränsat har man utvecklat metoder för effektivare tilldelning och routing, bland annat CIDR (Classless Inter-Domain Routing) och NAT (Network Address Translation). Vissa adresser är reserverade för speciella ändamål, och det finns privata adressintervall som används inom lokala nätverk, till exempel 10.0.0.0/8, 172.16.0.0/12 och 192.168.0.0/16. Andra intervall är reserverade för speciella funktioner, såsom 127.0.0.0/8 för loopback.

IPv6 erbjuder en mycket större adressrymd genom 128-bitars adresser, vilket ger 2^128 möjliga adresser, cirka 3,4×10^38. Denna enorma mängd gör adressbristen i praktiken obetydlig. IPv6 introducerar bland annat globalt unicast-adressering, länknära adresser (fe80::/10), och privata unika lokala adresser (fc00::/7). IPv6 saknar traditionell broadcast-funktion och utnyttjar istället multicast och andra mekanismer för effektiv routing och autokonfiguration.

Tilldelning och hantering av adresser sker genom IANA och regionala internetregistrare (RIR:er) som AFRINIC, APNIC, ARIN, LACNIC och RIPE NCC. Dessa fördelar adresser till nationella registrarer, leverantörer och organisationer. Övergången från IPv4 till IPv6 har pågått under flera år och sker ofta i dual-stack-nätverk eller via tunnling för att stödja båda protokollen samtidigt.