ICFmodellen

ICFmodellen, International Classification of Functioning, Disability and Health, är en standardiserad ramverk utvecklad av Världshälsoorganisationen (WHO) för att beskriva människors hälsa och funktion inom ett biopsykosocialt perspektiv. Den syftar till att ge ett gemensamt språk för att beskriva hur en sjukdom, skada eller tillstånd påverkar fungerande i vardagen, delaktighet i samhället och livskvalitet, samt hur miljömässiga och personliga faktorer kan påverka dessa utfall.

ICF delar upp funktion och hälsa i fyra domäner: kroppsfunktioner och kroppsliga strukturer (b och s), aktiviteter och delaktighet (d), samt miljömässiga faktorer (e). Personliga faktorer nämns som kontextuella aspekter men klassificeras inte fullt ut i ICF. Varje domän kodas med alfanumeriska koder och används tillsammans med kvalificerare som anger graden av nedsättning, begränsning i aktiviteter eller påverkan på delaktighet (t.ex. 0 = ingen påverkan, 1 = lindrig, 2 = måttlig, 3 = svår, 4 = fullständig).

Användning av ICF gör det möjligt att beskriva funktionstillstånd och behov över yrkesgrupper och länder, vilket underlättar kommunikation, planering och uppföljning inom vård, rehabilitering, forskning och offentlig hälsa. ICF kompletterar ICD genom att fokusera på funktion och delaktighet snarare än enbart diagnoser, och fungerar som ett gemensamt språk för att förstå hur hälsa påverkar vardagslivet.

Historiskt lanserades ICF av WHO 2001 som uppföljning och vidareutveckling av ICIDH, i syfte att skapa en internationell standard för att beskriva hur olika tillstånd samverkar med miljö och personliga faktorer för att forma funktion och delaktighet.