Höftstabiliserarna

Höftstabiliserarna är den muskulära grupp som fungerar som höftledens stabilisatorer under rörelse och i stående. De koordinerar rörelser i bensken och bäckenet för att hålla höften och pelvinaxeln stabila vid olika aktiviteter, från gång till sport. Viktiga bidragsgivare är gluteus medius och minimus, som är primära stabilisatorer i frontalplanet; tensor fasciae latae som hjälper till med flexion och abduktion; samt de djupa externa rotatorerna (piriformis, obturator internus och externus, gemelli, quadratus femoris). Även iliopsoas och adductor-gruppen bidrar till stabilitet i olika rörelser. De passiva stabilisatorerna består av kapsel, ligamentsystem och labrum som arbetar tillsammans med musklerna.

Funktion och betydelse i rörelse måste ses i samspel med bålkärnans stabilitet. Höftstabiliserarna styr bäckenas position under gång och löpning, förebygger överdrivet femurföljd och inåtrotation, samt bidrar till korrekt knä- och underbensrörelse. Svaghet eller och obalans i höftstabiliserarna kan leda till gångavvikelser som Trendelenburg-gång, ömhet i höftens laterala område (greater trochanter), ryggsmärta och ökad risk för knäproblem.

Klinisk relevans och träning: lämpliga insatser fokuserar på att stärka höftens abduktorer och externa rotatorer samt att förbättra neuromuskulär kontroll och bäckens stabilitet. Vanliga övningar omfattar sidliggande abduktion, clam-shells, monster walks med motståndsband och knäböj med fokus på kontroll. Rehabilitering och förebyggande arbete bör anpassas efter individens funktion och smärtbild.