Hypofysen

Hypofysen är en endokrin körtel som ligger vid basen av hjärnan i sella turcica och är ansluten till hypothalamus via infundibulum, eller hypofysstjälken. Den reglerar många kroppsfunktioner genom hormonutsöndring och samordnar signalsystem mellan nervsystemet och endokrina vävnader. Hypofysen består av två huvuddelar med olika funktion: den främre hypofysen (adenohypofysen) och den bakre hypofysen (neurohypofysen).

Anatomiskt har adenohypofysen en egen blodförsörjning via ett portakärlsystem som förbinder hypothalamus med främre hypofysen. Neurohypofysen lagrar och frisätter hormoner som bildats i hypothalamus. Embryonalt utvecklas den främre delen från Rathkes ficka (oral ectoderm) och den bakre delen från neuralröret (neuroektoderm).

Främre hypofysen frisätter hormonerna tillväxthormon (GH), adrenokortikotropt hormon (ACTH), tyreoideastimulerande hormon (TSH), follikelstimulerande hormon (FSH), luteiniserande hormon (LH) och prolaktin (PRL). Bakre hypofysen lagrar och frisätter vasopressin (ADH) och oxytocin, vilka bildas i hypothalamus och färdas ner genom axoner till hypofysen. Hypofysens aktivitet styrs ofta av hypothalamiska releasing- och inhiberande hormoner och regleras via negativ återkoppling från målmolekyler som IGF-1, kortisol, thyroxin och könshormoner.

Kliniskt spelar hypofysen en central roll i många endokrina sjukdomar. Pituitära adenom kan orsaka hypo- eller hypersekretion av hormoner, till exempel akromegali vid GH-överskott eller Cushing-s sjukdom vid ACTH-överskott. Diagoneser omfattar också prolaktinom, diabetes insipidus vid ADH-brist och olika former av hypopituitarism.