tyreoideastimulerande

Tyreoideastimulerande är en samlingsbeteckning för ämnen och faktorer som ökar aktiviteten i sköldkörteln. De verkar framför allt genom att aktivera TSH-receptorn på sköldkörtelns follikelceller, vilket ökar produktionen av sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3) samt kan bidra till tillväxt av sköldkörtelvävnad.

Källorna till tyreoideastimulering kan vara endogena eller exogena. Endogen produktion regleras av hypofysens framlob (TSH). Exogena tyreoideastimulerande medel finns i form av rekombinant humant TSH (rhTSH), som används kliniskt för att höja TSH-nivåerna utan att patienten måste bli hypothyreoid. Ett känt exempel är rhTSH som används i vissa diagnostiska och terapeutiska sammanhang vid differentierad sköldkörtelcancer. På forskningsnivå utvecklas även TSH-receptor-agonister som kan stimulera thyroidea direkt via TSH-receptorn.

Användningarna av tyreoideastimulerande medel inkluderar diagnostiska tester och behandlingar. TSH-stimulering används vid utredning av sköldkörtelfunktion och i avbildningsprocedurer som scintigrafi för att bedöma residual eller metastas i sköldkörtelcancer. RhTSH används för att förbereda patienter för radiojoddiagnostik eller radiojodterapi utan att behöva uppleva hypothyroidea-symptom. I vissa fall används stimulering av sköldkörteln som en del av behandling vid större goiter eller specifika sköldkörtelprocesser.

Risken för biverkningar finns, särskilt vid överstimulering eller felaktig användning. Vanliga symtom är övergångsvis hyperthyroidea, huvudvärk, illamående eller svullnad. Behovet av noggrann dosering och medicinsk uppföljning betonas vid användning av tyreoideastimulerande medel.