Huvudreglerna

Huvudreglerna är ett svenskt uttryck som betecknar de centrala reglerna som styr ett system, en process eller ett regelverk. De fungerar som en övergripande ram som beslutsfattande, tolkning och beteende utgår ifrån. I praktiken ses huvudreglerna ofta som principer eller kärnvärden som ska följas i olika situationer och som kan ligga till grund för vidare detaljregler och policyer.

Egenskaperna hos huvudreglerna är att de är normativa och tolkande, ofta skrivna i allmänna termer för att vara tillämpliga över tidsperioder och olika fall. De kan vara hierarkiskt strukturerade och ge prioritet vid konflikt mellan olika regler. Huvudreglerna bidrar till enhetlighet i beslut och underlättar feltolkning genom att erbjuda en gemensam referensram.

Användningen av huvudreglerna är bred och förekommer inom juridiska texter, företagsstyrning, etik och forskningsetik, kvalitets- och säkerhetsarbete samt undervisning och utbildningsmaterial. De fungerar som grundläggande principer som kompletteras av detaljerade regler, följdregler eller riktlinjer som beskriver hur principerna tillämpas i konkreta situationer.

Huvudreglerna skiljer sig ofta från riktlinjer och procedurer genom sin mer fastställda och bindande natur. Riktlinjer är vanligtvis rekommendationer medan huvudreglerna anger vad som generellt ska eftersträvas och hur viktiga värden prioriteras. Etymologiskt kommer ordet från huvud och regel, vilket återspeglar deras roll som den centrala, vägledande basen i ett regelverk.