Hudeksponering

Hudeksponering avser hur mycket hud som utsätts för yttre stimuli. Begreppet används inom dermatologi och arbetsmiljö för att bedöma risker för hudsjukdomar och hudreaktioner som kan uppstå efter kontakt med solljus, kemikalier, värme och andra faktorer.

Den naturliga källan till hudexponering är solljus, framför allt ultraviolett (UV) strålning. UVA och UVB kan orsaka DNA-skador, fotoåldrande och öka risken för hudcancer. Exponering påverkas av tid på dygnet, årstid, latitud, höjd över havet, väder och hudtyp. Även artificiella källor som solarier bidrar till hudexponering.

Förutom UV kan hud utsättas för kemikalier (till exempel lösningsmedel, färgämnen, rengöringsmedel), hetta, friktion och kyla. Reaktioner kan vara akut som hudirritation eller allergisk kontaktdermatit; långvarig eller upprepad exponering kan öka risken för kroniska hudproblem.

Personer med ljus hud, tidigare hudsjukdom, familjehistoria av hudcancer, barn och personer med hög arbetsmässig exponering är särskilt sårbara. Användning av solarium och yrkesgrupper med mycket utearbete ökar riskerna.

Förebyggande åtgärder inkluderar skydd mot solen: skugga, solskyddsmedel med bredspektrum (SPF 30 eller högre), kläder som täcker huden, hatt och solglasögon. För kemikalieexponering är skyddshandskar och skyddskläder viktiga, samt hygien efter kontakt. Vid hudreaktion bör medicinsk rådgivning sökas.

Bedömning av hudexponering baseras på exponeringstid, UV-index och individuella faktorer. I arbetsmiljöer används ofta riskbedömningar och, vid behov, mätningsmetoder för att minska riskerna.