Hjärnstammen

Hjärnstammen är den nedre delen av hjärnan som förbinder cerebrum och cerebellum med ryggmärgen. Den består av tre anatomiska delar: mesencephalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen). Hjärnstammen innehåller kärnor för flera kranialnerver och fungerar som en viktig ledningsstation för sensoriska och motoriska banor samt som regulator av livsviktiga funktioner.

Funktionerna i hjärnstammen är centrala för upprätthållandet av vakenhet och grundläggande kroppsfunktioner. Det retikulära aktiveringssystemet i hjärnstammen påverkar vakenhet och sömn. Hjärnstammen reglerar andning, hjärtfrekvens och blodtryck och koordinerar reflexer som sväljning, hosta och ögonrörelser. Den innehåller även kärnor för kranialnerverna III till XII, vilket gör den till en viktig kopplingsstation för sensorik och motorik från ansikte och huvud.

Anatomi och innehåll: Medulla oblongata lämnar plats åt pyramidbanorna, samt kärnor som styr sväljning och autonoma funktioner (t.ex. nucleus ambiguus, dorsal motor nucleus of X, nucleus solitarius). Pons innehåller kärnor för n. trigeminus, abducens, ansiktsnerv och vestibulocochlearis samt kopplingar till cerebellum. Mesencephalon hämtar information om ögonrörelser och syn, samt innehåller tegmentum och kärnor för tredje och fjärde kranialnerven. Blodförsörjningen till hjärnstammen uppgår främst till vertebrobasilar-systemet, med grenar såsom PICA, AICA och superior cerebellar artery samt perforerande kärl.

Klinisk betydelse: Skador i hjärnstammen kan ge cancers, ataxi, andningsstörningar och försämrad vakenhet. Låst-in-syndrom förekommer vid ventral pontinskada där medvetandet är bevarat men frivilliga rörelser är förlorade. Utvecklingsmässigt härstammar hjärnstammen från rombencephalon i embryot.