Helhetsbedömning

Helhetsbedömning, eller holistisk bedömning, är en bedömningsmetod som syftar till att värdera en persons kompetens eller prestation genom att se till helheten snarare än enbart individuella delar. Den tar hänsyn till kunskap, färdigheter, förmågor och kontextuella faktorer som påverkar resultatet. Syftet är att få en mer nyanserad och rättvis bild av hur en person fungerar i verkliga sammanhang.

I utbildningssammanhang används helhetsbedömning för att bedöma elevers eller studenters övergripande kompetens över ämnesområden och uppgifter. Bedömningen baseras på flera källor och över tid, såsom uppgifter, prov, undervisningsobservationer, portföljer och samtal med eleven. Målet är att fånga målrelaterade färdigheter och förmågor i praktisk tillämpning och att stödja lärande, inte bara att rangordna.

Inom hälso- och socialtjänsten används helhetsbedömning för att kartlägga behov och fatta beslut ur ett personcentrerat perspektiv. Ofta samverkar flera yrkesgrupper och olika informationskällor dokumenteras för att besluten ska spegla individens livssituation och preferenser. Bedömningen syftar till rättvisa och konsekventa beslut som är anpassade till den enskildes situation.

Fördelar med helhetsbedömning inkluderar att den fångar komplexitet, sammanhang och praktisk tillämpning samt att den kan stödja individanpassade åtgärder. Utmaningar är bland annat subjektivitet och risk för partiskhet, brist på standardisering samt behov av tydliga kriterier, utbildning av bedömare och regelbunden moderering.

Genomförandet brukar innefatta att definiera övergripande kriterier, samla in mångfacetterade bevis, syntetisera information, fatta beslut och ge återkoppling. Moderering och gemensam överenskommelse mellan bedömare bidrar till ökad tillförlitlighet.