HawthorneEffekten

Hawthorneeffekten är ett beteendevetenskapligt fenomen där människors beteende förändras när de vet att de studeras eller observeras. Begreppet härrör från experiment vid Hawthorne Works i Cicero, utanför Chicago, mellan 1924 och 1932. Inledningsvis studerades hur olika belysningsnivåer påverkade arbetsprestationen, men resultaten visade att produktiviteten ökade främst när arbetarna uppmärksammades av forskarna, oavsett ljusförhållanden. Detta ledde till uppfattningen att uppmärksamhet, närvaro och sociala faktorer kan förbättra prestationen.

I modern forskning används termen oftast för att beskriva hur deltagarnas beteende ändras när de vet att de är i en studie—inte nödvändigtvis för att de får någon konkret behandling. Effekten kan uppstå genom ökad motivation, bättre arbetsrelationer eller förbättrad kommunikation mellan deltagarna och forskarna. Observationsreaktivitet är särskilt relevant i fältstudier, kliniska prövningar och kvalitetsförbättringsarbete.

Kritik och nyanser: senare studier har ifrågasatt hur stark Hawthorneeffekten är och om den är lika allmängiltig som bilden antyder. Vissa fynd pekar på att effekten är tillfällig eller kontextberoende och kan förklaras av andra faktorer som arbetsmiljö och gruppdynamik. Trots osäkerheten används begreppet ofta som en varning om mätningseffekter i forskning och kvalitetsförbättringsarbete.

Sammanfattning: Hawthorneeffekten påminner om att observation i sig kan påverka beteende, vilket bör beaktas vid tolkning av resultat och vid planering av studier och programutvärderingar.