Hastighetskameror

Hastighetskameror är vägbaserade enheter som används för att upprätthålla hastighetsbegränsningar genom att upptäcka och dokumentera fordon som kör över tillåten hastighet. Syftet är att öka trafiksäkerheten och ge underlag för påföljder vid överträdelser. Vanligtvis lagras information som plats, tid och fordonets registrationsnummer tillsammans med en bild eller video som visar hastigheten.

Kamerorna kan vara fasta, placerade vid specifika korsningar, sträckor eller nätverk av riskområden, eller mobila och flyttbara, ofta monterade i polisbilar eller tåliga vägkameraprodukter. De flesta moderna system använder radarsensorer eller laserlidar för hastighetsmätning och kan samtidigt fånga bilder som möjliggör igenkänning av registreringsnummer. Data används av behöriga myndigheter för att bedöma överträdelser och utfärda föreskrivna straff.

Vanliga typer inkluderar fasta kameror som övervakar en annan punkt och genomsnittshastighetskameror som mäter medelhastigheten över en längre sträcka. Genomsnittshastighetskameror är vanligt förekommande längs längre motorvägssträckor där överträdelser bedöms utifrån hastighetens medelvärde över tiden.

Rättsligt regleras hastighetsövervakning av svenska myndigheter, främst polisen i samarbete med transportmyndigheter. Behandlingen av insamlade uppgifter följer integritets- och dataskyddslagstiftning (såsom GDPR). Data behålls endast så länge som det är nödvändigt för bevisning i en utredning eller betalningsärende.

Effekter och samhällsdebatt: Hastighetskameror har visat minskningar av medelhastigheter och olyckor vid bemannade platser, men de väcker även frågor om transparens, skyltning och integritet.