HBmolekyler

Hbmolekyler är molekyler som kan bilda vätebindningar med andra molekyler eller inom samma molekyl. Vätebindningar uppstår när ett väte är kovalent bundet till en mycket elektronegativ atom (ofta syre, kväve eller fluor) och kan attrahera ett elektronpar i en annan elektronegativ atom.

Vätebindningar är starkare än vanliga dipol-dipol-interaktioner men svagare än kovalenta bindningar. De påverkar många egenskaper hos ämnen: kokpunkt, smältpunkt, löslighet i polära lösningar, viskositet och struktur i vätskor och fasta faser. I vatten bildar varje molekyl upp till fyra vätebindningar, vilket skapar ett dynamiskt nätverk som ger vattnet dess höga kok- och smältpunkt jämfört med många andra små molekyler.

HB-molekyler spelar en central roll inom kemi och biologi. De möjliggör specifika baspar i DNA (A–T och G–C) och bidrar till stabiliteten i proteiners sekundära struktur, såsom alfa-helix och beta-sheets. De påverkar också fasta fenomen som isens struktur och egenskaper hos biologiska membran.

Vanliga HB-molekyler inkluderar vatten (H2O), metanol (CH3OH), etanol (C2H5OH), ammoniak (NH3), vätefluorid (HF), myrsyra (HCOOH) och uré (NH2CONH2). Studier av HB-molekyler görs med metoder som infraröd spektroskopi och NMR, samt genom teoretiska beräkningar och molekylmodeller.