Högkultur

Högkultur är ett svenskt begrepp som beskriver kulturella uttryck och institutioner som uppfattas som sofistikerade och förknippade med utbildning och intellektuellt kapital. Begreppet används ofta om verk och praktiker inom konst, litteratur, musik och scenkonst som anses särskilt värdefulla eller av hög kvalitet. Det står ofta i kontrast till populärkultur och folkliga traditioner.

Historiskt uppstod uppdelningen mellan högkultur och andra kulturella uttryck i västerländska samhällen under 1800-talets borgerliga kulturbyggande. Institutioner som museer, operahus, orkestrar och universitet spelade en central roll i att definiera vad som räknas som högkultur. Begreppet användes också för att legitimera socialt och ekonomiskt kapital inom kulturlivet.

Särskilda domäner associerade med högkultur inkluderar konstmusik och opera, teater, klassisk litteratur, filosofi, visuell konst och arkitektur. Modern digitalisering och globalisering har utmanat traditionella gränser genom cross-over-projekt och publiktillgängliga format som gör högkultur mer tillgänglig, samtidigt som frågor om äkthet, kvalitet och representation växt fram.

Kritik av begreppet fokuserar på elitism och gatekeeping, och på idén att kulturellt värde följer av social status. Debatten handlar om hur kulturpolitik kan stödja mångfald, utbildning och bredare delaktighet utan att förlora nyanserna i traditionella uttrycksformer.