Grupptänkande

Grupptänkande är en psykologisk företeelse där gruppens önskan om harmoni eller konformitet leder till att beslut fattas under samförstånd, vilket kan resultera i irrationella eller dysfunktionella beslut. Begreppet myntades av psykologen Irving L. Janis 1972 och har sedan dess varit ett centralt begrepp inom socialpsykologi och organisationsforskning.

Grupptänkande uppstår ofta när vissa förutsättningar råder: stark gruppsammanhållning, isolering från kritiska externa synpunkter, ett dominerande ledarskap som framför vad som bör beslutas, brist på mekanismer för dissens samt tidsbegränsningar och homogen gruppdynamik. Vanliga tecken är illusionen av gruppens osårbarhet, kollektiv rationalisering, uppfattningen att gruppen har moraliskt rätt, stereotyper av utgrupper, själv-censur, illusionen av enhällighet och medlemmar som fungerar som skydd för gruppen mot kritisk input.

Konsekvenserna av grupptänkande kan vara dåliga beslut, bristande omprövning och riskbedömning samt eskalering av engagemang i ett dåligt beslut. Historiska analyser kopplar ofta grupptänkande till Bay of Pigs-invasionen och till bedömningar som bidrog till Challenger-olyckan, där ledarskap och bristande kritisk granskning nämns som faktorer.

Förebyggande åtgärder inkluderar uppmuntran av dissens, tillsättning av en djävulens advokat, uppdelning av gruppen i mindre arbetsgrupper som senare sammanförs, inbjudan av externa experter, anonym omröstning samt strukturerade beslutsprocesser där ledaren avstår från att tidigt uttrycka sin egen uppfattning. Vissa forskare menar att begreppet ibland överdrivs eller missbrukas, men det används fortfarande som en förklaringsmodell för misslyckade beslut i grupper och organisationer.