Glialkulturer

Glialkulturer är in vitro-kulturer av glialceller avsedda att studera glialbiologi, neuron–glia-interaktioner och hur glia svarar på skada eller inflammation under kontrollerade förhållanden. De härrör oftast från centrala nervsystemet, men kan även omfatta perifera glialceller, och används vanligtvis med vävnad från råtta eller mus.

Kulturerna kan vara blandade, där flera glialtyper existerar samtidigt, eller renodlade för en specifik celltyp. För rening används olika tekniker, såsom differentialadherens, passaging och shake-off-metoder för att reducera mängden oönskade celler. Oligodendroytprekursorer (OPC) kan isoleras och stimuleras med tillväxtfaktorer som PDGF och bFGF för vidare oligodendrocytdifferentiering. Astrocyter odlas ofta i serumhaltiga medier, medan mikroglia ofta erhålls genom att skaka lös blandkulturer och samla upp den frigjorda populationen.

Vanliga markörer inkluderar GFAP för astrocyter, Iba1 för mikroglia, MBP eller O4 för oligodendrocyter samt PDGFRα/NG2 för OPCs. Användningsområden omfattar studier av glialcellsbiologi, neuron–glia-kommunikation, neuroinflammation, myelinisering och läkemedelsutvärdering. Odlingens villkor och valet av art kan påverka cellernas mognad och egenskaper, vilket innebär att kulturerna inte fullt ut återspeglar in vivo-förhållanden.

Etiska överväganden gäller vid användning av djur- eller humana vävnader och följer relevanta riktlinjer för forskning och hantering av biologiskt material.