Glansgraden

Glansgraden, eller glossgrad, är ett mått på hur glänsande en yta upplevs. Det beskriver graden av spegelreflektion hos material som lackerade ytor, plast, metall eller papper och används för att karaktärisera och jämföra ytans utseende. Glans är en viktig egenskap i design och produktion eftersom den påverkar hur färg och form uppfattas under belysning.

Glansgraden mäts med en glansmeter som anger spegelreflektion i enheten gloss units (GU). Vanliga mätvinklar är 20°, 60° och 85°, där olika vinklar används för olika glansnivåer. Instrumentet ger ett numeriskt värde och standarder anger hur provet ska förberedas och mätas, till exempel ISO 2813 (Paints and varnishes) eller ASTM D523 (Specular Gloss of Plastic Surfaces).

Tolkningen av värdet beror på mätvinkeln och standarden, men generellt kan man säga att högre GU betyder högre glans. Matte ytor ligger ofta långt ned i GU-skalan, medan högglansytor uppvisar GU i närheten av 60–100. Exakta gränser varierar med applikation och använd standard.

Faktorer som påverkar glansgraden inkluderar ytaens textur och planhet, färgpigment, topplager eller klarlack, underhåll och belysningsförhållanden. Tillverkare specificerar ofta önskad glans som del av produktens tekniska krav för konsistens i produktionen.

Användningsområden för glansgrad innefattar målerier i fordons-, bygg- och konsumtionsvaruindustrin, färg- och beläggningsindustrin samt kvalitetskontroll i tillverkning där utseende är en del av produktprestandan.