Geotermiska

Geotermisk energi avser de fenomen och den energi som härrör från jordens inre. Värme finns i form av heta vatten och ånga i geotermiska reservoir, vilket kan utnyttjas för uppvärmning, kylning och elproduktion i områden med lämplig geologi.

Tekniker för att utnyttja geotermisk energi inkluderar borrning till geotermiska lager, utnyttjande av heta vatten- eller ångreservoarer och turbinarbetad elproduktion. Vanliga krafttyper är så kallad flash-steam, binär cykel och i vissa fall torrång. Direktanvändning används för uppvärmning av byggnader, växthus, industriell processvärme och simbassänger.

Historiskt har geotermisk energi använts i tusentals år i form av varma källor, men den moderna elproduktionen började i Larderello, Italien, i början av 1900-talet. Sedan dess har tekniken spridits till många regioner med lämplig geologi.

Geografiskt är potentialen hög i områden med aktiv vulkansk aktivitet, subduktionszoner och riftzoner, där jordens värme når ytan närmare. Länder som Island, Italien, USA och Nya Zeeland har varit ledande inom geotermisk energi. I Norden används geotermisk energi främst i direkt användning och uppvärmning av byggnader och simbassänger i viss omfattning.

Den största miljöfördelen är låga utsläpp av växthusgaser jämfört med fossila bränslen. Utmaningar inkluderar höga initiala kostnader, behov av resursbedömning och potentiell mark- och seismisk påverkan vid borrning. Hållbar geotermisk användning kräver noggrann resursförvaltning, återfyllning av brunnar och uppföljning av miljöpåverkan.