Genomdrivning

Genomdrivning, eller gene drive, är en genetisk mekanism som gör att en viss allele sprids genom en befolkning i högre frekvens än vad som förväntas vid klassisk Mendelska ärftlighet. Syftet är att en byggd egenskap ska etableras i populationen snabbare än naturlig nedärvning skulle tillåta.

Mekanismen bygger oftast på en drive-enhet som kan kopiera sig själv från en kromosom till den andra under meios eller reparation efter ett skadat DNA-område. Genom att använda tekniker som CRISPR kan kopieringen göras så att avkommorna är mer benägna att ärva drive-genen än den naturliga allelen. Resultatet är att egenskapen successivt sprids genom populationen, vilket kan uppnås med färre generationer än vid vanlig nedärvning.

Historiskt utvecklades idén om genomdrivning i populationsekologi och genetisk forskning under början av 2000-talet. Den första konceptuella arbeten visade hur en drive kunde påverka allelfrekvenser i teoretiska modeller, och senare experiment i modellorganismer som fruktflugor, bakterier och myggor har visat att tekniken kan uppnås i praktiken under kontrollerade förhållanden.

Användningsområden inkluderar potentiell kontroll av sjukdomsbärare som myggor som överför malaria, bekämpning av skadedjur i jordbruk eller bevarandeinsatser där man vill återinföra eller bevara vissa genetiska egenskaper i vilda populationer. Etiska, ekologiska och juridiska risker är centrala frågor: motstånd i form av resistenta alleler, oavsiktlig spridning till icke-målpopulationer och okända ekologiska konsekvenser kräver noggrann riskbedömning och robust reglering.

Framtiden för genomdrivning involverar fortsatt forskning, utveckling av säkerhetsmått och internationella ramverk för forskning, testning och eventuella tillämpningar i fält.