Förorter

Förorter är geografiska områden som ligger utanför en stads kärna och där bostadsbebyggelsen dominerar. Begreppet används särskilt i Sverige för att beskriva delar av städerna som ligger utanför innerstaden och som vuxit fram genom bostadsbyggande under 1900-talet och senare. Förorterna kan vara mycket olika till karaktär: vissa består huvudsak av enfamiljshus eller radhus i lugna, glesa kvarter, medan andra domineras av flerbostadshus och större bostadsområden med egna butiker och service.

Historia och utveckling: Under efterkrigstiden satsades mycket på bostäder för att möta befolkningstillväxt, och senare perioder såsom miljonprogrammet i Sverige under 1960- och 1970-talen ledde till uppförandet av stora bostadsområden i anslutning till många städer. Förorternas läge nära kollektivtrafik, motorvägar och arbetsplatser har varit avgörande för deras funktion som pendlarområden till centrum.

Socioekonomiska mönster: Förorter kan skilja sig mycket i inkomst, utbildning och arbetsmarknadsanknytning. Forskning och policyarbete uppmärksammar ofta behov av integration, tillgång till kvalitet i skola och vård, samt upprustning av bostäder och offentlig miljö för att bidra till en jämnare stadsutveckling.

Användning i planering: Begreppet används i politiska och administrativa sammanhang för att diskutera bostadspolitik, infrastruktur, trygghet och samhällsservice i de förorterna som ligger utanför stadens kärna.