Förmaksflimmer

Förmaksflimmer är en av de vanligaste hjärtrytmrubbningarna. Vid tillståndet uppstår oregelbundna och ofta snabba elektriska impulsar i förmaken, vilket gör förmaksrytmen oregelbunden och skickar varying signaler till ventriklarna. Detta kan minska hjärtats pumpfunktion och öka risken för blodpropp i hjärtat.

Symtom varierar. Många har inga tydliga symptom, medan andra upplever hjärtklappning, andfåddhet, trötthet eller yrsel. Tillståndet kan vara paroxysmalt eller kontinuerligt.

Vanliga riskfaktorer är ålder, hypertoni, hjärtsjukdomar (till exempel kranskärlsjukdom, hjärtsvikt eller klaffsjukdom), diabetes och övervikt. Andra orsaker inkluderar thyrotoxikos, hög alkoholkonsumtion, vissa läkemedel samt tidigare stroke eller embolier.

Diagnos ställs oftast med ett 12-avlednings EKG. Om flimmer inte ses vid undersökningen kan långtidsregistrering (Holter) vara nödvändig. Ekokardiografi används för att bedöma hjärtats struktur och funktion. Stroke-risk bedöms med CHA2DS2-VASc och utgör grund för antikoagulationsbeslut.

Behandling syftar till att förebygga stroke och att reglera rytm eller frekvens. Antikoagulantia med DOAC eller warfarin ordineras enligt riskprofil. Vidare kan rytmkontroll uppnås med antiarytmika (amiodaron, flekainid, sotalol) eller elektrisk kardioversion. Kateterablation kan övervägas hos vissa patienter.

Livsstilsåtgärder är viktiga: kontroll av blodtryck, kroppsvikt, diabetes och alkoholkonsumtion samt regelbunden fysisk aktivitet. Uppföljning och behandling av bakomliggande tillstånd är avgörande.

Prognos varierar; utan behandling ökar risken för stroke och embolier. Med adekvat behandling minskar risken betydligt, och många får god kontroll över sin livssituation.