Fördelningskoefficienten

Fördelningskoefficienten, ofta förkortad som K_D eller P, är ett mått som beskriver hur en kemisk substans fördelar sig mellan två oblandbara faser. Vanligtvis används den för att beskriva fördelningen mellan en organisk fas och en vattenfas, men den kan även användas för andra faser som gas/vätska eller vätska/fast.

Koefficienten definieras som förhållandet mellan koncentrationen av substansen i den organiska fasen och koncentrationen av substansen i vattenfasen vid jämvikt. Formeln är K_D = [substans]_organisk / [substans]_vatten. Ett högt K_D-värde indikerar att substansen är mer löslig i den organiska fasen, medan ett lågt värde indikerar att den är mer löslig i vattenfasen.

Fördelningskoefficienten är en viktig parameter inom många vetenskapliga områden, inklusive kemi, farmakologi och miljövetenskap. Inom farmakologi används den för att förutsäga hur väl ett läkemedel kan absorberas och distribueras i kroppen. Ett högt K_D-värde kan indikera att ett läkemedel lätt passerar cellmembran, som ofta har en lipidrik natur. Inom miljövetenskap används fördelningskoefficienten för att bedöma hur miljögifter kan ackumuleras i organismer (bioackumulering) eller transporteras i miljön.

Värdet på fördelningskoefficienten påverkas av faktorer som temperatur, pH och närvaron av andra ämnen. Därför är det viktigt att specificera dessa förhållanden när man rapporterar K_D-värden. För att undvika förvirring med andra fördelningskoefficienter, som den fördelningskoefficienten som beskriver joniserade substanser, används ibland termen oktanol-vatten-fördelningskoefficient (K_ow) när det specifikt handlar om fördelning mellan n-oktanol och vatten.