Färgkomponenterna

Färgkomponenterna är de individuella delarna som tillsammans beskriver en färg i olika färgsystem. I digitala bilder och skärmar används främst två huvud sätt att definiera färgkomponenter: additivt och subtractivt.

Additiv färgmodell (RGB) används när färg bildas av ljus. De tre primärfärgerna är rött (R), grönt (G) och blått (B). Varje kanal anger ljusstyrkan i respektive färg; genom att blanda dem i olika styrkor får man hela spektrumet. När alla tre når maximal intensitet uppnås vitt; när de är noll är färgen svart. Koderna används ofta i datorer som 8 bitar per kanal (0–255).

Subtraktiv färgmodell (CMYK) används i tryck. Här representeras färg av cyan (C), magenta (M), gula (Y) och svart (K). Dessa färger avlägsnar ljus ur vitt ljus; att blanda dem används för att producera olika färger i tryck. I praktiken används ofta CMY för färgblandning och K för djupare svart, eftersom separationen kan sänka kostnaderna och förbättra bildkvaliteten.

Andra färgkomponenter och modeller fortsätter att beskriva färg i flera dimensioner. Hue-saturation-value (HSV) eller Hue-lightness (HSL) delar upp färgen i tre komponenter: nyans (tonen), mättnad och ljusstyrka. Elektroniska bildsystem kan också använda YCbCr eller YUV-färgrymder där ljusliknande information (Y) separeras från färginformation (Cb/Cr eller U/V).

Färgkomponenterna kopplas till färgrymder och enhetlig färgåtergivning via gamma, färgprofiler och ICC-profiler. Korrekt hantering av färgkomponenter är central i bildproduktion och mål om konsekvent färgåtergivning över olika enheter och tryck.