Färgkodssystemet

Färgkodssystemet är ett begrepp som beskriver hur färger används för att märka och kommunicera information inom olika tekniska och industriella sammanhang. Systemet bygger på att varje färg motsvarar någon form av data—till exempel siffror, kategorier eller nivåer—och att färgerna följs av standardiserade regler så att tolkningen blir konsekvent över användare och tillämpningar. Färgkodssystemet utvecklades ur behovet av snabb och språkneutral kommunikation i industrin och har institutionaliserats inom flera branscher, särskilt inom elektronik, bygg och medicinsk teknik.

Inom elektronik är färgkodssystemet särskilt känt genom färgbanden på elektriska motstånd. I en vanlig fyra band-kod anger band 1 och band 2 de första siffrorna, band 3 är multiplikatorn och band 4 toleransen. I fembandsversionen räknas tre första band som siffror, följt av en multiplikator och en tolerans. Färgkoderna följer standarder där svart till vitt representerar siffror 0–9, och särskilda färger används för multiplikatorer och toleranser. Tydlighet och konsekvens i tolkningen är beroende av att rätt standard följs.

Utanför elektronik används färgkodssystem för att märka ledningar, vägmärken, laboratorieprodukter och användargränssnitt, där färgerna signalerar exempelvis risk, kategori eller status. Fördelarna med färgkodssystemet är snabb visuell kommunikation och låg språklig börda; begränsningar inkluderar beroende av god belysning, färgseende hos användare och att systemen hålls uppdaterade mot gällande standarder.

Historiskt har olika regioner och organisationer utvecklat sina egna varianter, men de flesta följer gemensamma principer som gör informationen lätt att avläsa med rätt utbildning och referensverk.