Fyllningsmetoderna

Fyllningsmetoderna avser de metoder och material som används för att återställa tanden efter karies, fraktur eller slitage. Övergripande kan fyllningar delas in i direkta fyllningar, som appliceras direkt i tanden vid ett tandläkarbesök, och indirekta fyllningar, som tillverkas utanför munnen och fästs senare i tanden (t.ex. inlays, onlays, kronor och veneers).

Direkta fyllningar används när skadan är liten till medelnivå. Material inkluderar kompositresin och glasjonomer; amalgam förekommer men används allt mindre. Kompositresin är estetiskt tilltalande och färgmatchas tanden, medan glasjonomer har fluoridavgivning och lämpar sig för mindre belastade områden eller hos barn.

Indirekta fyllningar tillverkas i laboratoriet eller med CAD/CAM och fästs i tanden med cement. Exempel är inlays, onlays, kronor och veneers. Keramiska eller metallbaserade material används särskilt när större återställningar krävs eller hög mekanisk hållfasthet behövs.

Tekniken fokuserar på korrekt förberedelse, kontroll av fukt under arbetet och stark vidhäftning mellan fyllning och tanden. Direkta fyllningar kräver ofta etsning, bindningsmedel och ljushärdning. Indirekta fyllningar kräver noggrann anpassning och cementering i laboratorium eller med CAD/CAM-teknik.

Underhåll: Regelbundna kontroller och god munhygien förlänger livslängden. Livslängden varierar beroende på material och placering; direkta fyllningar håller oftast några år, indirekta längre.