Fyllmedelsvalet

Fyllmedelsvalet är en central del av restaurativ tandvård och syftar till att välja lämplig fyllningsmaterial vid restaurering av tandytor med karies, skada eller missbildning. Begreppet innefattar bedömning av kliniska förutsättningar, patientens behov och bevarandet av tanden över tid.

Vid valet vägs faktorer som placering i tandbågen (främre eller bakre), storlek och form på restorationen, ocklusion och slitstyrka, estetik, klinisk fuktkontroll, patientens cariesrisk, ålder samt kostnad och tillgång till teknik och utrustning. Hälso- och livsvillkor kan påverka materialets biokompatibilitet och livslängd. Fluoridfrisättning, termiska expansionsegenskaper och röntgenologisk genomskinlighet kan också spela roll.

De vanligaste fyllningsmaterialen är komposit resinbaserade fyllningar, resinbaserade, som är estetiskt tilltalande men ofta kräver noggrann teknik och är generellt slitstarka i bakre lokaler. Amalgam används fortfarande i vissa sammanhang men minskat i många länder på grund av estetik och miljö-/hälsorekommendationer. Glasionsomer (GIC) erbjuder fluoridfrisättning och bra fäste vid dentin, men har vanligtvis lägre nötningstålighet än komposit. Keramiska fyllningar används vid större eller mycket estetiska restaureringar och som inlays/onlays.

Fyllmedelsvalet baseras på klinisk analys som inkluderar kariesriskbedömning, röntgen och planering av isolation och bindningsteknik. Beslutet påverkas av tillgång till teknik, operativ färdighet och patientens önskemål om utseende och hållbarhet. Följs upp över tid för att bedöma funktion och överlevnad. Sammanfattningsvis är fyllmedelsvalet en klinisk beslutprocess som anpassas till varje patient och tanden.