Fuktbindarehumektanter

Fuktbindarehumektanter är ämnen som binder och behåller fukt i material och produkter för att motverka uttorkning och upprätthålla textur, mjukhet och stabilitet. Begreppet används inom livsmedel, kosmetika, läkemedel, byggmaterial och andra industriella tillämpningar där kontroll av fuktnivåer är viktig.

Principen bygger på hygroskopicitet: molekyler med flera hydroxylgrupper attraherar vatten från omgivningen och binder det genom vätebindingar. Detta sänker vattenaktiviteten och motverkar avdunstning, vilket gör att fukten hålls längre i produkten eller materialet.

Vanliga fuktbindarehumektanter inkluderar glycerol (glycerin), sorbitol, propylenglykol, mannitol samt sockerarter som glukos och fruktos. I fortsättningen används också vissa polymerer som hydroxyetylcellulosa och natriumcarboxymetylcellulosa. I livsmedel används även trehalose och xylitol.

Användningsområden: i livsmedel för att bevara mjukhet, färskhet och textur; i kosmetika för att behålla hud- eller hårfukt; i läkemedel för att stabilisera formulationer och kapslar; i byggmaterial och träprodukter för att minska sprickor och krympning genom att hålla fukt.

Fördelar inkluderar förbättrad fuktresistens, mjukhet och stabilitet; nackdelar kan vara ökad risk för mikrobiell tillväxt vid hög fukt och vissa ämnen kan påverka smak eller näringsinnehåll. Reglering sker enligt tillämpning och jurisdiktion; i livsmedel används ofta E-nummer eller andra beteckningar, medan kosmetika och läkemedel följer regionala regelverk.