Fruktning

Fruktning, eller befruktning, är sammansmältningen av manliga och kvinnliga könsceller som bildar en zygot och sätter igång utvecklingen av en ny individ. Den är central för sexuell fortplantning hos många organismer, inklusive växter och djur. Inom botanik används ofta begreppet fruktning för befruktningen som följer pollinering och som leder till bildning av frön och frukt. Hos blomväxter (angiospermer) sker vanligtvis dubbel befruktning: en spermie fusionerar med ägget och bildar zygot, medan en andra spermie fusionerar med två polära kärnor och bildar endosperm, som näring åt det växande embryot. Efter befruktningen bildas frön i fröanlagen och frukten utvecklas från fruktämnet (ovaryn). Vissa arter kan sätta frukt utan befruktning (parthenocarp), men då bildas normalt inga frön.

I blomväxter sker pollinering när pollen överförs från blomhuvudets anter till stigma; pollenröret växer genom stilen till fröanlagen och befruktar de två spermierna. Befruktningen utlöser embryoutveckling och fröbildning. Självbefruktning och korsbefruktning förekommer; mekanismer som självinkompatibilitet och blomstrukturer främjar korspollination och genetisk mångfald.

Hos djur kan befruktningen vara intern eller extern. Extern befruktning sker hos många vattenlevande arter där könscellerna släpps ut i miljön; intern befruktning förekommer hos de flesta landlevande arter och kräver överföring av spermier under parning. Befruktningen startar embryonal utveckling.

Befruktning är en viktig länk mellan reproduktion, utveckling och hereditet och har stor betydelse för evolution, mångfald och artsanpassning.