Fredsfrämjande

Fredsfrämjande är ett brett begrepp som avser åtgärder och policys som syftar till att främja fred, förebygga konflikt och lösa tvister utan våld. Det innefattar arbete med konfliktförebyggande, diplomati, fredsbyggande, nedrustning och respekt för mänskliga rättigheter.

Verktygen för fredsfrämjande inkluderar diplomati och medling, dialog mellan motparter, stöd till fredsprocesser, främjande av rättsstatsprinciper och mänskliga rättigheter, utbildning i fred och konfliktlösning samt icke-våldsbaserad kampanjverksamhet och forskning. Ämnesområdet omfattar både förebyggande arbete och återuppbyggnad efter konflikter. Myndigheter, internationella organisationer, civilsamhället och forskningsinstitutioner verkar tillsammans för att minska våld och öka stabilitet i utsatta områden. Nedrustning och vapenkontroll betraktas ofta som centrala komponenter för att minska riskerna för konflikt.

Aktörer inom fredsfrämjande inkluderar suveräna stater, internationella organisationer som Förenta nationerna och regionala forum, icke-statliga organisationer, forskningsinstitut, utbildningsaktörer och religiösa eller medborgarbaserade rörelser. I Sverige och många andra länder är fredsfrämjande ofta förknippat med civila samhällsorganisationer, utbildningsprogram och forskningsprojekt, ofta i samarbete med myndigheter och internationella partner.

Historiskt har fredsfrämjande varit en central del av internationell politik under 1900- och 2000-talet, särskilt inom multilaterala avtal, konflikthantering och humanitärt stöd. Debatten kring metoderna rör frågor om effektivitet, neutralitet, säkerhetsintressen och hur man balanserar säkerhet med mänskliga rättigheter.

Se även: konfliktlösning, diplomati, nedrustning, mänskliga rättigheter, freds- och säkerhetspolitik.