Fosterutveckling

Fosterutveckling är den biologiska utvecklingen av människofostret under graviditeten, från befruktning till födsel. Den omfattar embryonalperioden och den senare fostertiden, där växt och mognad av vävnader och organ sker. Den totala gestationsperioden är cirka 40 veckor, räknat från första dagen i den gravida kvinnans senaste mens.

Embryonalperioden omfattar ungefär de första åtta veckorna. Under denna tid bildas de grundläggande kroppsstrukturerna och organ. Neuralröret, som senare bildar hjärnan och ryggmärgen, sluter omkring vecka 4. Hjärtat börjar slå cirka vecka 4–5. I slutet av vecka 8 är fostret vanligtvis 3–4 centimeter långt och många större organ har sina första funktioner.

Fostertiden löper från vecka 9 till födseln. Under denna period växer fostret vidare och organen mognar. Levern, njurarna och tarmarna fungerar bättre och könsorganen förfinas. Fostret får ökat skydd i livmodern genom fostervatten och placentan fungerar som närings- och syreutbyte samt avfallssanering. Rörelser utvecklas och kan kännas av modern oftast mellan mitten av andra trimester och början av tredje.

Under andra och tredje trimestern sker fortsatt tillväxt och organen mognar ännu mer. Lungorna förbereds för luftinandning; surfaktantproduktionen ökar vanligtvis från omkring vecka 24. Vid fullgång uppnås ofta tillräcklig lungmognad för spontan andning. Fostrets vikt och längd ökar betydligt mot födseln.

Faktorer som påverkar fosterutvecklingen inkluderar genetiska förutsättningar och miljöfaktorer som näring, rökning, alkoholkonsumtion, infektioner samt moderns sjukdomar och medicinering. Prenatal vård med regelbundna kontroller, ultraljud och blodprover är central för att övervaka tillväxt och eventuella risker.