Formateringsprocessen

Formateringsprocessen är den del av lagringsadministration som gör en lagringsenhet användbar igen genom att skapa ett filsystem och göra plats för nya data. Vid formatering raderas vanligtvis tidigare innehåll, även om möjligheter till återställning kan finnas beroende på vilken typ av formatering som används och hur data lagras.

Processen består oftast av följande steg: välja enhet i operativsystemet, välja ett filsystem (t.ex. FAT32, exFAT, NTFS, ext4, APFS) som passar enhetens användning och plattform, och bestämma allokeringsenheten (blockstorlek). Man kan välja snabb formatering, som mest raderar filsystemets referenser, eller fullständig formatering, som kontrollerar enhetens hälsa och, i vissa fall, skannar efter dåliga sektorer.

Efter formateringen skapas filsystemsstrukturens metadata, såsom filtabeller, kataloger och index, vilket gör det möjligt att lagra och hitta filer. Olika filsystem erbjuder olika egenskaper: NTFS används i Windows och stödjer åtkomstkontroller och större filer; ext4 och btrfs är vanliga i Linux; APFS används i macOS; exFAT är vanligt för utbytbara enheter över flera plattformar.

Valet av filsystem påverkar prestanda, felkontroll och säkerhetsaspekter som återställning och kryptering. Formatering raderar vanligtvis inte data permanent som en säker radering, så för känslig information bör man använda säkrare radering eller kryptering. Efter formatering kan användare installera ett operativsystem eller lägga tillbaka data från backup och köra hälsokontroller.

På hårddiskar och SSD:er är formatering ofta snabbare på grund av teknik men skillnader i skrivprestanda och livslängd kan förekomma. Vissa operativsystem och enheter lägger till TRIM-kommandon och andra optimeringar efter formatering.