Flygkropp

Flygkropp, eller airframe, är den huvudsakliga strukturen hos ett flygplan som ger form, styrka och bärförmåga. Den bär upp aerodynamiska laster, står emot vibrations- och temperaturpåverkan samt, i många fall, tryckskillnader i en pressuriserad kabin. Som regel innefattar termen flygkropp hela den icke-motoriserade strukturen som utgör ramverket för flygplanet.

Den består vanligtvis av fuselagen (kroppen), vingar, samt stabilisatorer (horisontell och vertikal) och landställ. Tillsammans utgör dessa huvudkomponenter flygkroppens bärande struktur och kopplar samman andra system som motor, avionik och kontrollsurface. Propulsionssystem och vissa system installeras ofta i eller på flygkroppen men räknas normalt inte som en del av själva luftskroppet.

Material och konstruktion har utvecklats från enbart aluminiumlegeringar till ökad användning av kompositmaterial som kolfiberförstärkta polymerer. Traditionellt byggdes luftfarten med ramverk, skikt och fästen samt nitar; moderna flygplan kombinerar metallisk och kompositbaserad konstruktion för att minska vikt och öka prestanda. Konstruktionen innefattar skin, stringers och frames som tillsammans bildar ett starkt och tåligare skal.

Design och prestanda: flygkroppen måste klara olika flyglägen, belastningar från manövrering och eventuella tryckskillnader i pressuriserade kabiner. Vikt, hållfasthet, aerodynamik och motstånd mot korrosion och materialutmattning är centrala faktorer. Livslängd och säkerhet uppnås genom noggrann materialval, korrekt utformning och regelbundet underhåll.

Underhåll och reglering: flygkroppens integritet övervakas genom planerade inspektioner, icke-förstörande tester och reparationer enligt internationella och nationella standarder. Certifieringar och luftvärdighetskrav styr hur skroppet får användas och underhållas under flygplanets livslängd.