Flodfåror

Flodfåror är de vattenförande kanaler där en flod normalt rinner genom landskapet. Fåran består av bädden och sidorna och utgör huvudvägen för vatten, sediment och organismer inom flodsystemet. Formen och storleken på en fåra varierar över tid och rum och påverkas av geologi, klimat och vattenföring. I breda översvämningsområden kan flera parallella fårområden förekomma, medan i smala dalgångar ofta en tydlig huvudfåra dominerar.

Flodfåror bildas genom en balans mellan erosion och sedimentation. Strömmande vatten eroderar bädden där hastigheten är högst och avsätter sediment längs kanterna och i sandöar. Under högvatten kan fårområden flytta sig eller nya fårområden uppstå, medan lågvattensperioder minskar transporten och ökar sedimentationsmönstren. I meandrande floder blir fårområdet slingrande, medan i platta landskap kan fårområden delas i flera grenar.

Viktiga egenskaper hos flodfåror är längd, bredd, djup, lutning och slingringsgrad (sinuosity). Fårornas kantzoner bildar våtmarker och översvämningsområden som gör flodsystemet särskilt känsligt för förändringar i vattenföring och sedimentflöde.

Flodfåror fungerar som vattenvägar för näringsämnen och organismer och levererar sediment som bygger våtmarker och olika livsmiljöer för fiskar och bottenfauna. De påverkar också vattenföringen och risken för översvämningar i närliggande områden.

Människor har ofta förändrat flodfåror genom dammar, kanalisering och dikning. Sådana åtgärder kan skydda mot översvämningar och underlätta transporter, men kan samtidigt försämra naturlig spridning av sediment och kopplingar till våtmarker. Flodåterställning syftar till att återställa naturliga fårområden och öka kopplingen till våtmarker och ekosystemtjänster.