Festemekanismer

Festemekanismer, eller fästelement, är metoder och komponenter som används för att ansluta två eller flera delar så att de fungerar som en enhet. De bygger i huvudsak på mekanisk kontakt, friktion eller deformation och kan vara avsedda för permanent sammanfogning eller enkel demontering. Till skillnad från limfogar eller svetsningar är festemekanismer oftare utbytbara och möjliggör underhåll eller reparation.

Vanliga typer inkluderar skruvar och muttrar i olika utföranden (till exempel Phillips och Torx), bultar som ofta används tillsammans med brickor för att sprida belastningen, samt rivets som kan vara solida eller blind rivets. Andra metoder är presspassningar där delen sammanfogas genom tajt passform, stift och dowels för exakt positionering, samt snabbfästen och klämmekanismer som möjliggör snabb montering utan traditionella skruvar. För permanenta sammanfogningar används oftast rivits, medan gängade förbindelser lämpar sig för demontering.

Design och val av festemekanism beror på belastningstyp och miljö. Viktiga faktorer är materialkompatibilitet, styrka och belastning i drag eller skjuv, livslängd och vibrationer, temperatur och korrosion. Att säkerställa rätt förspänning i skruvar och bultar är centralt. För att motverka oavsiktlig lossning används låsmedel som gänglåsmedel eller låsningsmuttrar samt korrekt åtdragning enligt relevanta standarder. Underhåll kräver ofta kontroll och utbyte av slitna fästelement.

Användningsområden inkluderar bygg- och tillverkningsindustri, fordonssektorn, elektronik samt möbel- och flygindustrin. Det finns internationella och industriella standarder som reglerar dimensioner, materialval och hållfasthet, till exempel ISO-, DIN- och ANSI-/ASME-standarder.