Ferrocenferricenbaserade

Ferrocenferricenbaserade beskriver föreningar och material som är baserade på ferrocen och relaterade ferricen-motiv inom organometallisk kemi. Ferrocen är det klassiska metallocenet, där ett järnatom sitter inbäddat mellan två parallella cyklopentadienylringar. Begreppet omfattar även ferricen-derivat och andra järninnehållande Cp-baserade system som används som byggstenar i kemi och materialvetenskap.

Historik och struktur: Ferrocen upptäcktes 1951 och dess struktur och bindningskemi ledde till en omvälvning inom organometallisk kemi, belönad med Nobelpriset i kemi 1973 till Wilkinson och Fischer. Enheten ferrocen är ovanligt stabil tack vare delokaliserad bindning och en 18-elektron-konfiguration. Substitutioner på Cp-ringarna eller kopplingar till andra ligander ger ett brett spektrum av ferroceniska och ferricen-baserade föreningar med justerbara redox-egenskaper.

Syntes och funktionalisering: Ferrocenyl-motiv införs genom metoder såsom substituering på cyklopentadienylringar, kopplingsreaktioner för att fästa funktionella grupper, och koordinering till ytterligare ligander. Funktionaliserade ferrocenyl-föreningar fungerar som ligander, katalysatorer eller redox-aktiva delar i molekylära system och material.

Användningsområden: Ferrocen- och ferricenbaserade system används som redoxmediorer i elektrokemi och energilagring, i katalytisk asymmetrisk syntes genom ferrocenbaserade ligander, samt i sensorer och molekylär elektronik tack vare deras reversibla Fe(II)/Fe(III)-par och stabila redox-egenskaper.

Säkerhet och vidare läsning: Ferrocen och relaterade föreningar hanteras med standard kemisk hygien; lokala regler gäller vid bortskaffande av järninnehållande organometalliska föreningar. Se även: Ferrocen, Metallocen, Organometallisk kemi.