Febertillstånd

Febertillstånd avser ett förhöjt kroppstemperaturvärde i relation till normalområdet. Normal kroppstemperatur ligger cirka 36,5–37,5 °C, och feber definieras vanligtvis som över 38 °C. Gränserna kan variera hos små barn, äldre och personer med sjukdomar.

Orsakerna är flera. Den vanligaste gruppen är infektioner, ofta virala eller bakteriella. Feber kan också uppstå vid inflammatoriska sjukdomar, läkemedelsreaktioner, tumörer eller i miljöer med hög omgivningstemperatur.

Fysiologiskt orsakas feber av pyrogener som frisätts vid infektion eller inflammation. Dessa signalsubstanser påverkar hypotalamus och höjer kroppens termostat. Kroppen försöker nå den nya målnivån genom frossa och rodnad, följt av svettning när set-pointen sänks igen.

Diagnostik och tecken: tecken kan vara frossa, rodnad och förhöjd temperatur, ibland huvudvärk och allmän sjukdomskänsla. Det diagnostiska arbetet bygger på anamnes och fysisk undersökning, följt av laboratorieprov (CRP, blodstatus, ev. blododling) och vid behov bilddiagnostik eller annan fokussökning.

Behandling: grundprincipen är att behandla bakomliggande orsak. Symptomlindring med paracetamol eller NSAID. Vätska och vila. Vid måttlig till hög feber eller hos små barn och äldre bör vård sökas, särskilt om febern varar länge eller följs av allvarliga symtom.

Prognos och särskilda grupper: de flesta feberfall är självbegränsade, särskilt vid virala infektioner. Vid feber utan uppenbar orsak (FUO) pågår utredning längre. Immunnedsättning ökar risken för allvarliga infektioner och kräver snabb medicinsk bedömning.