Evigheten

Evigheten är ett begrepp inom filosofi och teologi som syftar till tillstånd eller varaktighet utan slut, eller till en tidlös tillvaro som står bortom tidsflödet. Begreppet används både i metafysiska resonemang om tidens natur och i religiösa sammanhang där Gud eller den gudomliga verkligheten ofta beskrives som evig. I vardagligt språk kan evigheten också syfta på en mycket lång framtid eller på en upplevelse när tiden upplevs som obetydlig.

Historiskt har filosofer ofta gjort en distinktion mellan en tidlös evighet och en oändlig varaktighet inom tiden. Inom västerländsk tradition beskrivs evigheten ofta som en fullständig och oföränderlig tillvaro som står utanför tidsflödet (den latinska termen aeternitas), medan tiden (tempus) betecknar förändring och sekventiell varaktighet. Under senantiken och medeltiden utvecklades dessa idéer i teologi där Gud ofta beskrevs som evig — tidlös, oföränderlig och oändlig i sin varaktighet.

I religiös användning kan evigheten innefatta livet efter döden, den ultimata frälsningen eller den transcendentala planen som överskrider människans erfarenhet av tid. Begreppet används också i samtal om Guds natur och skapelsens förhållande till evighet.

Evigheten förekommer även i litteratur och konst som ett symboliskt tema: en strävan efter det oföränderliga, en gåta som väcker frågor om mening, tid och existens. Se även tid, tidsfilosofi, tidlöshet, metafysik och teologi.