Energiupplösningen

Energiupplösningen är ett begrepp som används i politiska, ekonomiska och akademiska sammanhang för att beskriva en övergripande strategi för hur samhället kan tillgodose sina energibehov på ett hållbart och säkert sätt. Ordet är en sammansättning av energi och upplösning och används för att betona att en framgångsrik energistrategi kräver samordning mellan flera teknikområden och politiska åtgärder.

Användningen varierar mellan regioner, men bygger ofta på följande element: övergång till förnybar energi som vind, sol och vattenkraft; ökad energieffektivisering och minskat energibehov; elektrifiering av transportsektorn och uppvärmning; utveckling av infrastruktur inklusive moderna elnät och energilagring; flexibilitet i elmarknaden och efterfrågeflexibilitet; sektorkoppling mellan el, industri, transport och värme; samt användning av ny teknik som grönt väte. I vissa sammanhang nämns även kärnkraft och CCS/CCUS som möjliga komponenter beroende på regionala förutsättningar.

Utmaningar inkluderar stora investeringskostnader, behov av teknisk skalning och verifiering, regler- och marknadsramar samt politisk och social acceptans. Begreppet används ofta för att diskutera hur olika länders energipolitik kan anpassas till lokala förutsättningar och internationella klimatmål.