Endosymbiotisk

Endosymbiotisk avser ett förhållande där en organism lever inuti en annan organism, ofta i ett ömsesidigt gynnsamt samarbete. Endosymbiotiska relationer förekommer i många organismer och kan vara mutualistiska eller parasitiska, men där endosymbionten ofta bidrar med energi eller andra metaboliter som värden saknar.

En central idé inom biologi är endosymbiosteorin, som förklarar hur eukaryota celler fått sina mest grundläggande organeller. Teorin, som utvecklades tidigt på 1900-talet och populariserades av Lynn Margulis, hävdar att mitokondrier och kloroplaster härstammar från fria bakterier som blev innestuckna av en värdcell i primär endosymbios. Bevisen omfattar dubbla membran, cirkulärt DNA och ribosomer som liknar bakterier, samt nedbrytning av många av dessa organisms genomet till förmån för värdcellen.

Primär endosymbios innebär att kloroplaster och mitokondrier uppstod i första skedet i en encellig värd. Sekundär endosymbios innebär att en eukaryot cell tog upp en fotosyntetisk algerna som en endosymbiont, vilket ledde till komplexa plastider med flera membran. Ett känt exempel är chromatophores i Paulinella chromatophora, som ger ett modernt, tydligt exempel på en relativt ny primär endosymbios.

Genomgenomiska anpassningar har ofta förs vidare gener till värdcellens kärna, och endosymbionterna behåller ofta reducerade genom som fortfarande ställer viktiga funktioner. Endosymbiosteorin har blivit en grundläggande förklaring till uppkomsten av komplex Eukaryota celler och deras energihållande organeller.