Emboliseringsteknikker

Emboliseringsteknikker är medicinska procedurer som används för att stoppa eller minska blodflödet till ett målområde i kroppen. Genom att injicera emboliska material via kärl eller direkt i vävnaden kan blodtillförseln begränsas eller helt upphöra, vilket används för att kontrollera blödning, minska näringstillförseln till tumörer eller behandla kärlförändringar såsom arteriovenösa missbildningar.

Den vanligaste metoden är transarteriell embolisering, där en mikrokateter förs genom större artärer till kärl som försörjer målområdet. I vissa fall används direkt perkutant (genom huden) eller transvenös tilgang. Emboliska material varierar och inkluderar mikropartiklar som PVA-partiklar eller microsfärer, gel- eller gelatinbaserade medel (gelatin-sponge), spolar för större kärl samt permanenta lim- eller flödeshindrande substanser som NBCA eller Onyx. Valet beror på mål, varaktighet och riskprofil (permanent kontra temporär).

Indikationer inkluderar behandling av akut eller kronisk blödning, preoperativ avsänkning av blodtillförsel till tumörer (t.ex. levercancer), behandling av arteriovenösa missbildningar och myom i livmodern, samt som komponent i kemioembolisering eller radioembolisering.

Risker och komplikationer inkluderar icke-målembolisering med vävnadsischemi, infektion, vävnadsnekros, smärta, feber samt kärl- eller nervskada och kontrastrelaterad njurpåverkan. Som med andra bildstyrda ingrepp krävs erfarenhet av interventional radiologi och korrekt bilddiagnostik för att uppnå goda resultat.