Elektroderna

Elektroderna är ledare som möjliggör elektrisk ström att passera mellan en strömkälla eller mätinstrument och den miljö eller kroppsdels som undersöks eller behandlas. De används för att mäta elektriska signaler, föra in stimulering eller upprätthålla en stabil elektrisk kontakt mellan patienten och utrustningen. I medicinska sammanhang är hudelektroder vanliga och möjliggör noninvasiv övervakning av hjärt- och nervsystemet samt elektrisk stimulering.

Elektroder kan delas in i olika typer och konstruktioner. Vanliga kategorier är ytelektroder som placeras på hudens yta, intradermala eller nålelektroder som nålröretan i vävnad, samt specialelektroder för respektive mätning eller stimulering. Materialval inkluderar silverklorid (Ag/AgCl), guld, platina och kolbaserade material, där Ag/AgCl ofta används i referens- eller registreringsapplikationer. Elektroder kan vara försedda med gel, fuktig pasta eller hydrogel för att förbättra elektrisk kontakt och minska hudens elektrodimpedans.

Användningsområdena är breda. Inom medicinsk diagnostik används hudelektroder för elektrokardiografi (EKG), elektroencefalografi (EEG) och elektromyografi (EMG). Inom fysioterapi och rehabilitering används stimulering med elektroder i TENS-enheter och andra elektriska behandlingar. Inom industriell elektrokemi används elektroder i celler för mätning och kontroll av kemiska processer, såsom elektrolys och korrosionsstudier.

Säkerhet och standarder är viktiga. Elektrodernas kontakt med hud och vävnad kräver korrekta materialval, hudvänlig bekräftelse och regelbunden kontroll av impedansnivåer. Användning av engångs- eller återanvändbara elektroder varierar beroende av applikation och hygienkrav. Riktlinjer från organisationer som IEC och ISO styr design, prestanda och säkerhet. Komfort och kompatibilitet med patienten är centrala för tillförlitliga mätningar och säkra behandlingar.