Ekosystemrestaurering

Ekosystemrestaurering är processen att återställa funktioner, strukturer och tjänster i ett ekosystem som har degraderats, skadats eller förlorats. Målet är att återuppbygga biologisk mångfald, produktion, stabilitet och motståndskraft mot framtida störningar som klimatförändringar. Restaureringsinsatser kan rikta sig mot terrestra, färskvatten- och marina ekosystem samt mot specifika ekosystemfunktioner som vattenrening eller kolinlagring.

Åtgärder kan vara aktiva eller passiva. Aktiva metoder inkluderar återplantering av vegetation, återställning av våtmarker och vattensystem, samt åtgärder mot erosion. Passiva metoder innebär att låta ekosystemet återhämta sig naturligt när förutsättningarna tillåter det. Planering utgår ofta från en referensmiljö och prioriterade tjänster som biologisk mångfald, vattenkvalitet och klimatreglering.

Processen innefattar kartläggning av degraderingen, målsättning, utformning av åtgärder, genomförande, övervakning och adaptiv förvaltning. Delaktighet från lokalsamhällen, näringsliv och myndigheter ökar legitimitet och hållbar finansiering. Risk- och osäkerhetsbedömningar är vanliga och uppföljning anpassas efter hur åtgärderna förväntas verka.

Fördelar inkluderar ökad biologisk mångfald, förbättrad vatten- och jordhälsa, ökad kolinlagring och bättre reglering av vattenflöden, samt ekonomiska och sociala vinster för samhällen i närheten. Effektmått kan vara artsammansättning, habitatyta, kolinnehåll, vattenrening och hydrologisk funktion.

Globalt finns FN:s Decennium för ekosystemrestaurering (2021–2030) och olika nationella program som främjar finansiering, kunskapsutbyte och uppföljning. Forskning och praxis leds ofta av organisationer som Society for Ecological Restoration och IUCN.