EAFanläggningar

EAF-anläggningar, eller elektriska bågugnsanläggningar, är järn- och stålfremställningsanläggningar som smälter järnskrot och direktreducerat järn med elektriska bågar. De används främst för återvinning av stål och produktion av särskilda legeringar, där el är huvudenergikällan. EAF-anläggningar är vanligtvis fristående och kan anpassas efter olika produktionsvolymer och platsförhållanden.

Processen består i att man laddar ugnen med skrot, DRI eller pig iron; grafit-elektroderna bildar elektriska bågar som värmer och smälter materialet. Efter smältningen raffineras stålet i en ladle furnace eller annan metallurgisk utrustning; legeringar och desulfurering tillämpas för att uppnå önskad kemisk sammansättning. Det smälta stålet tappas sedan till gjutning eller kontinuerlig casting, medan slagg avlägsnas.

Inmatning och energi: huvudråvara är järnskrot, kompletterad med DRI eller pig iron för att justera kemin. Elektricitet är huvudenergikällan; energianvändningen varierar med skrotskvalitet och raffinering. EAF-anläggningar kan anpassas från små till mycket stora produktionsenheter.

Miljö och ekonomi: EAF har generellt lägre direkta CO2-utsläpp än traditionella BF-BOF-rutter när elen kommer från lågt koldioxidinnehåll, men det förekommer ändå processutsläpp, damm och slagg. Slagg kan återanvändas i cement eller vägbyggnad. Tillgång till skrot och elpriser påverkar lönsamheten.

Globalt sammanhang: EAF-tekniken används världen över och har vuxit i regioner med stor tillgång till skrot och flexibel energi. Större producenter inkluderar Turkiet, Italien, USA, Indien och Kina.